Miss Vader

13 juni 2013 19:05

Vet precis hur du känner dig och jag skulle kunna skriva som alla andra brukar göra. "Det blir bättre" eller "Efter regn kommer solsken". Jag hatar när någon säger så, det är som att man inte får må dåligt. Jag vet inte varför du mår som du mår men jag vet hur det känns när man är så nere att man inte har matlust och känner sig som ett enda stort misslyckande. Så känner jag nästan varje dag, speciellt nu.

freakish

13 juni 2013 21:29

Jag är glad att någon där ute vet hur det känns och inte kommer med en massa kommentarer om hur mycket bättre allt kommer att bli, samtidigt som jag är ledsen över att du också mår dåligt. Jag lider verkligen med dig.

okänd

13 juni 2013 20:37

Om du tycker att alla som försöker hjälpa dig är dumma, borde du tycka att du själv är så jävla bra för du gör absolut ingenting för att hjälpa dig själv annat än att klaga. Sök hjälp, det finns faktiska alltid någon som faktiskt ger ett skit i din existens, eller fixa problemet själv utan att göra mer skada. och om du verkligen är ful, spelar det roll? det finns tusentals fula personer. om du är olidlig så är det bara för att du är negativ eller inte har riktiga vänner. Din framtid löser sig om de reder ut nutiden. Även om det ser mörkt ut så blir det bättre tro mig. Och människor är inte dumma bara för att de försöker hjälpa dig, kanske okunniga. Dumma människor är de som skadar medvetet.

freakish

13 juni 2013 21:20

Nej, uppenbarligen så tycker jag ju inte att jag är "så jävla bra", som du ville uttrycka dig. Om jag nu tyckte det, varför skulle jag då säga annorlunda? Sen finns det något som heter sarkasm, förstår du, vilket jag och många andra använder oss av när vi uttrycker oss, och i mitt fall så var det när jag skrev "jag vill bli bättre, samtidigt som jag tycker att alla som försöker hjälpa mig är dumma i huvudet". Vad jag egentligen menade där var att när man är deprimerad, så vill man inte alltid bli bättre, även fast man egentligen vill det, och tenderar att dra sig undan från folk.
Så du antar att jag inte har sökt hjälp och att det är därför som jag mår dåligt och har både det ena och det andra problemet? Nu är det ju inte riktigt så det ligger till (överhuvudtaget), för jag har varit i kontakt med många olika psykologer, tar diverse mediciner och gjort en massa annat skit. Sanningen är att depressioner och en massa annat skit går inte över bara för att man söker "hjälp" hos doktorer och psykologer, och försöker ändra sin inställning. Att jag mår dåligt beror inte på att jag inte försöker. Och var så snäll och skippa snacket om att livet blir bättre, det är så otroligt uttjatat.
En sista sak som jag vill säga är att det är så otroligt fegt att komma och säga sådana saker och vara anonym.
Nåväl, tack för din kommentar (även fast den inte var så genomtänkt, men det går nog bättre nästa gång), och ha en fortsatt trevlig kväll.

Stina

14 juni 2013 09:19

Hej.
Jag ramlade in här när jag slumpade bloggar. Jag vet inte riktigt varför jag skriver, men jag kände att jag blev så berörd. Har inte så mycket "tröst" att ge, mer än att kämpa vidare. Tänker på dej!

freakish

14 juni 2013 10:18

Det var snällt av dig att lämna mig en tanke. Det lämnade till och med ett litet leende på mina läppar. Tack så mycket för det.

Julia

18 juni 2013 18:51

Jag tror jag hittat nån som förstår. Så fort jag vaknar springer jag till datan och försvinner i min egen värld. Jag kan sitta där hur länge som helst! Jag skippar frukosten ibland. En gång skippade jag frukost OCH lunch

freakish

18 juni 2013 20:55

"Då har vi en sak gemensamt, Julia! Fortsätt att leva i din egen värld så länge du själv vill det, men glöm inte bort att äta!"

Jag svarade så för att jag trodde att du svarade det där på mitt senaste inlägg, sen såg jag att det jag det här.. Jag ber om ursäkt för det. Jag hoppas att du mår bättre i framtiden, och att du slutar hoppa över måltiderna. Lycka till med allt.

Olle

6 juli 2013 22:54

Jag är vuxen och har barn. Jag har under hela min uppväxt kämpat med min självkänsla. Jag har alltid tyckt att jag är värdelös oavsett vad jag gör. Det finns dock stunder jag får hopp om livet och de stunderna kommer då jag lyckats med något inom arbete, barnens framsteg etc. Mitt enda råd är att kämpa och hitta det som ger dig hopp om livet.