Jag vaknade upp 6 på morgonen på grund av ett riktigt starkt illamående, och spenderade den kommande timmen inne på toaletten och kräktes, samtidigt som jag försökte få i mig piller mot mensvärken, som jag naturligtvis bara spydde upp igen. Jag gav upp på hoppet om att få  mig den futtiga alvedonen och spenderade resten av dagen liggandes på badrumsgolvet med både illamående och enorma magsmärtor. Jag passade på att låta som en döende val när jag låg där.

     En kompis till mig (en av de få jag har på grund av min osociala natur) ringde och frågade om vi kunde ta en fika nere på stan, och jag sa "nämen det går inte, för jag ligger här i badrummet och spyr". Hon blev sur, och sa att det inte var något att gnälla om, för hon måste ju ha någon att prata skit om sitt ex med, och fy satan vilken dålig kompis jag är! Vad hade hon förväntat sig? Att jag skulle torka spyan från munnen, slänga på mig kläderna och plåga mig ner till stan bara för att fika med henne, och tvinga fikat att inte åka upp igen? Bara för att hon ska ha någon att skvallra och prata om sina problem med. Att hon blir arg för att man inte kan vara tillgänglig närhon vill att man ska vara det för att hon lite då och då ska låtsas om att jag finns i en timme eller så, och sedan glömma bort min existens igen när jag "behöver" henne, det är fan fånigt.

     Jag är trött på att bara finnas när du inte har någon annan att vara med, trött på att jag alltid måste finnas där för dig när du aldrig ger ett skit tillbaka. Trött på mänskligheten! Behöver mina spel, nu på en gång. Jag orkar inte vara i den här världen i en sekund till.