Har mått så jävla dåligt hela dagen. Mensvärk och illamående är ju så lagom jävla kul, så jag är ju inte på ett så bra humör just nu, och jag kommer mest troligt att hitta saker att klaga på, vilket behövs en pissig dag som denna.

     Folk klagar mycket på att tjejer blir så sura och känsliga när de får mens och skyller på hormoner och skit, men har någon någonsin tänkt på att det inte är hormonernas fel alla gånger? Du kanske är riktigt irriterande och är bara rent av full av korkade kommentarer och är jobbig hela du, så att någon blir arg på dig beror inte på mens, utan för att du är en irriterande slemhög som ingen orkar med, men inte orkar bry sig om att visa alla gånger.

     Sen så är det fan inte lätt att vara trevlig och glad när man mår illa som fan och har så ont i magen att man knappt kan gå. Sen så är det ju inte så trevligt att känna sig uppblåst, bli gasig, känna sig konstig i magen, få begär efter en massa onyttiga saker, och blöda i en hel vecka heller.

     En till sak som är riktigt irriterande är bindor. Ingen är bekväm, och ingen sitter särskilt bra. Libresse är okej, men Always skaver och känns som en disksvamp. Dyrt är det också. De enda bindorna som inte kostar skjortan är ju ica basics bindor och sånt man köper på dollar store eller Lidl, men hur bra och bekväma är dem på en skala? Nej fy, inget är ju bra. Bara skit alltihop.

    Sen så har vi värktabletterna. För de som inte får så kraftiga värkar så är ju det här kanske inte ett så stort problem, men för oss andra är det ett helvete. Alvedon suger, Ipren är skrattretande, Treo spyr man av. Om man kombinerar så kan det bli lite bättre, men inte fan hjälper det. Sen så tar det lång tid innan det ens börjar verka, och om man tar tabletterna för sent,  well, sucks to be you, för då kommer det inte att hjälpa ett skit.

     Jag är grinig och svär som en sjöman. Hungrig är jag också, och uttråkad. Jag ska nog spendera resten av kvällen framför youtube med mina favorit let's-players, cola och nått gott att äta. Nu ska jag krypa ner till affären innan den stänger. Boktavligen krypa, för jag har så ont att jag knappt an stå, men cola det ska jag fanimig ha!

     Ligger här i sängen utan att kunna sova, trots diverse piller. Jag har en massa tankar och funderingar som flyger runt i huvudet, så jag kommer att spama med lite inlägg om mina åsikter om lite slumpmässiga saker som flyger runt bland mina tankar.

     En sak som jag verkligen hatar är särskrivningar, och helt enkelt folk som inte kan skriva ordentligt. Det är ju helt okej och så om man kanske är liten, trött som fan, har dyslexi eller dylikt, men att vara 15-16 år och skriva som en efterbliven potatis är rakt av skrattretande.

     Om man t.ex driver en blogg och använder särskrivningar, felstavar ord gång på gång, inte använder punkter, kommatecken, frågetecken, och helt enkelt inte sätter ihop meningarna bra, så känns bloggen helt värdelös. Jag skiter då fullständigt i vad du skriver om, för du skriver så otroligt dåligt. Många bara rabblar på utan att bry sig det minsta om vad de skriver, hur de skriver, och om att utveckla sina tankar och åsikter. Ändå har de mage att klaga för att de inte har många läsare.

     Nu kommer någon säkert att smälla mig på käften och säga "vad spelar det för roll om man skriver dåligt eller inte, det är innehållet som räknas!" Ja, det är innehållet som är viktigast, men det är svårt att få fram ett bra innehåll när man för det första stavar fel hela tiden, för det andra använder särskrivningar och en massa förkortningar, och för det tredje bara babblar på och aldrig sätter punkt, komma eller något annat viktigt för att ge texten ett bra flyt. Dessutom så är de som skriver dåligt oftast äver dåliga på att bygga upp stämningen i texten och beröra läsaren. Ofta är många dessutom dåliga på att ens formulera något intressant i texten, t.ex en åsikt eller något, utan bara babblar på om sin dag på ett otroligt ointressant och babblande sätt. Nu är det ju också så att man faktiskt kan få allt att bli intressant, om man använder språket rätt. Jag ska ge er ett exempel!

     Okej, idag har du inte gjort någonting, förutom att äta en macka och gått ut med hunden. Här är två exempel på hur man kan skriva om detta:

    1. "okejj så i dag har ja typ inte jort nånting bara ätit en macka nu ska jah ut me hunden men vi hörs sen hejdå"

    2. "Idag åt jag världens godaste macka! (sedan beskriver du varför den var god, vad som var så bra, åsikter...)

     Okej, det där var ett extremt dåligt exempel, jag vet, men helt ärligt, vem här tyckte att exempel 1 var intressant överhuvudtaget? Berätta det gärna för mig. Jag håller i alla fall inte med dig en sekund.

     Min poäng med det här inlägget är att hur man skriver och vad man skriver om är viktigt, speciellt när man driver en blogg, för fan! En blogg handlar ju bara om texten i fråga! Rensa upp i språket, hitta något som du vill skriva om, och babbla inte. Gör det intressant. Beskriv dina tankar och åsikter. Argumentera!

     Det var allt för mig för ett tag. Jag är väl medveten om att jag inte är ett proffs själv, och har aldrig påstått det heller. Dessutom så är det här inläggget inte mitt bästa, men klockan är fyra på morgonen, och jag har åtminstone en åsikt att klämma ut, till skillnad från folk som bara skriver om ingenting med en massa vidriga fel i texten...

     I alla fall, jag ska inte klaga mer nu. Jag är trött och grinig, och gör något som jag själv hatar: babblar.

     En sak som kan vara ganska jobbigt är attvara täppt i näsan. Alla vet hur det är, och alla blir det någon gång. Vad gör man då? Jo, man använder nässpray. Då känns det bättre efter ett tag, och man kan andas igen, och slipper gå runt med munnen öppen och se lite efter ut. Sen så slutar den att verka, och så står man där igen, täppt som fan, kan inte andas, och flåsar som om man har sprungit upp och ner för 31 trappor. Så då tar man mer nässpray, täppan försvinner, men lik förbannat kommer den tillbaka efter några timmar igen, dock ännu värre än tidigare! Det brukar bli så när man sprayar och är förkyld; det hjälper ett tag, sen blir det flera gånger värre. Man fortsätter att spraya på för att det är alldeles för obehagligt att inte kunna andas ordentligt, man känner sig kvävd och instängd på något sätt. Tillslut blir man täppt även fast man inte är förkyld längre, och man använder nässpray varje dag och kväll för att kunna andas normalt. Det finns ett ämne i nässpray som gör det, förstår ni, vilket är jäkligt idiotiskt tycker jag. 

     Fy fan för nässpray. Som ni kanske har gissat så är jag beroende av det. Jag måste ta det varje kväll för att kunna andas och ine snarka under natten. På dagen försöker jag undvika det för att inte göra täppan ännu värre.

     En till sak som är beroendeframkallande är läppcerat, speciellt Lipsyl. Det är ett läppcerat som gör läpparna mjuka ett tag, men som efter ett tag torkar ut läpparna, och gör dem torrare och mer svidande än de var innan, vilket gör att man måste använda det igen, och så går det runt i en ond cirkel. Så unvik Lipsyl. Och nässpray som inte är saltlösning, har hört att de inte ger så grova sideffeker.

     Det var meningen att jag skulle träffa min över midsommar, men jag känner att det skulle vara alldeles för mycket begärt för tillfället. Jag vill inte ha med någon att göra på ett tag. Det enda jag vill göra är att sitta framför datorn med mina spel, kanske skriva lite då och då när jag känner för det, så jag tänker inte åka dit. Det blev hus i helvete när jag ringde till morsan och sa det; hon blev helt hysterisk över att jag ska vara hemma själv över midsommar, för det är ju årets höjdpunkt och allt det där. Vem bryr sig, jag tänker inte åka dit ändå.

     Jag förstår inte, vad är det som är så jävla fantastiskt med midsommar? Det enda man gör är att samla ihop hela släkten runt ett stort bord med samma mat man äter både vid jul och påsk, och ser på när alla vid bordet blir fulla och ännu mera odrägliga än vid nyktert tillstånd. Men midsommar som är så mysigt! Ja, det är ju hur mysigt som helst med fulla, oansvariga vuxna, högljudda gubbar och tanter, barn som skriker och springer runt, gamla släktingar som rycker och drar i mig, rör vid mig, och upprepar gång på gång de utjatade meningarna ''Vad stor du har blivit!" och "vad länge sen vi sågs!". Sen sitter man där vid bordet och tvingas äta buffémat som småbarn mest troligt har hostat på, och sedan sitta kvar och vänta på att de andra ska bli klara, vilket de aldrig blir, så man sitter där i timmar och väntar på att få gå därifrån. Jaa då, hur jävla mysigt som helst!

     Fyfan för midsommar. Vilket värdelöst påhitt. Nu kanske jag bara tycker så pga mitt syndrom, men så får det vara. Tyck att midsommar är årets höjdpunkt ni, jag bryr mig inte ett dugg om det, men tvinga inte mig att vara med på skiten. Gå iväg och sup och stoja ni, så sitter jag här med mina spel, så blir vi alla nöjda.

     En sak som jag har tänkt på ett tag nu är det här med att "leva livet" och "no lifers". Jag och många andra lever våra liv på internet genom spel, anime eller något annat intresse. Enligt mig är livet så mycket roligare att leva när man har något att snöa in sig på. Då har man en mening med sitt liv, nämnligen att lära sig mer om det ämnet, bli bättre och se till att fortsätta hålla på med det, helt enkelt. Gör det mig till en så kallad "no lifer"? 

     Det är så många som säger att de som spelar spel hela dagarna eller nördar inom ett annat ämne borde skaffa sig ett riktigt liv istället och gå ut och göra saker. Varför? Måste man gå ut och festa varje helg, gå på konserter, shoppa, träffa nya människor och allt det där för att ha ett "riktigt" liv? Det tycker jag är fånigt, jag har visst ett liv, och det duger alldeles utmärkt för min del. Ja, jag är deprimerad, men jag hade mått ännu värre om jag inte levde mitt liv som jag vill ha det.

     Vad är det för fel på att vara en nörd? Det är ju hur kul som helst! Det jag inte förstår är vad som är så kul med att gå på fester och träffa den och den personen och prata om en massa meningslösa och ytliga saker med personer man egentligen inte bryr sig om, medans man dricker den ena alkoholhaltiga drycken efter den andra. Det är inget liv för mig, men jag säger ändå inte åt folk som festar och träffar nya folk att "skaffa ett liv", så varför ska ni ha rätten att säga det till mig? Låt mig nörda anime och mina spel, så låter jag dig festa, supa, och eventuellt ligga runt utan att klaga på hur du lever ditt liv. Har vi en deal?

     Nu återvänder jag till min lilla värld med spel, anime och andra nörderier. Kommentera gärna vad du har för åsikter inom detta ämne. Det skulle vara intressant att höra vad ni andra har för tankar och åsikter!

   Jag fick en uppgift i skolan för ett tag sen. Man skulle berätta om sin framtid inför klassen, berätta om hur man tror och vill att den ska bli. Många berättade om hur de skulle ''hitta den rätta'', få drömjobbet, resa hit och dit, bada i lyx och om hur underbart allt skulle bli. Det var det som läraren ville höra. Naiva, lättsinnade tankar om framtiden. Jag kan dock inte tänka så.

   När jag tänker på framtiden ser jag inte en ljus, lycklig liten dagdröm där hela världen ligger framför mina fötter, att jag kan bli vad jag vill och att allt kommer att ordna sig. När jag tänker på framtiden ser jag katastrofer och kaos. Jag kommer inte att få ett jobb, inte ens chans. Inte med mina skitbetyg. Jag kommer att leva på A-kassa som en patetisk alkoholist, och det kanske är det jag slutar som också. Om jag nu kommer få ett jobb så kommer jag inte få ett jobb som jag kommer att trivas med, utan ett tråkigt litet skitjobb med urusel lön som knappt räcker till någonting. Pga den dåliga lönen så kommer jag inte att ha råd med en bra lägenhet, utan kommer att bo i en liten sliten lägenhet i något slumkvarter. Mina dagar kommer att gå ut på att jobba, gå hem till min fula lägenhet och stirra in i väggen, ligga vaken om nätterna (för mina sömnproblem kommer förmodligen fortfarande att vara kvar) och mest troligt må lika dåligt som nu. Mitt liv kommer inte direkt att bli något legendariskt äventyr, så vad är det för mening att leva det?

   Jag kan inte se en ljus framtid, även om jag försöker. Jag tror inte att det kommer att ordna sig i längden, och jag tror inte att livet kommer att vara roligare och bättre än nu. Det kommer mest troligt att bli värre, eftersom att jag inte har någon som helst erfarenhet av att vara vuxen.

   Min framtid finns inte. För att ha en framtid måste man vara smart, ha bra betyg, ha ett mål,motivation och helt enkelt vilja leva. Jag har inget av det där. Framtiden är inte till för mig.

   - Men, så få man ju inte säga i skolan, för där ska ju alla vara glada och duktiga och ha storslagna drömmar, så jag säger väl att jag ska bo i ett slott, äta glass varje dag och ha allt jag någonsin har velat ha. Bara enhörningar, glitter och regnbågar, för jag är ju trots allt världens lyckligaste människa!