Har mått så jävla dåligt hela dagen. Mensvärk och illamående är ju så lagom jävla kul, så jag är ju inte på ett så bra humör just nu, och jag kommer mest troligt att hitta saker att klaga på, vilket behövs en pissig dag som denna.

     Folk klagar mycket på att tjejer blir så sura och känsliga när de får mens och skyller på hormoner och skit, men har någon någonsin tänkt på att det inte är hormonernas fel alla gånger? Du kanske är riktigt irriterande och är bara rent av full av korkade kommentarer och är jobbig hela du, så att någon blir arg på dig beror inte på mens, utan för att du är en irriterande slemhög som ingen orkar med, men inte orkar bry sig om att visa alla gånger.

     Sen så är det fan inte lätt att vara trevlig och glad när man mår illa som fan och har så ont i magen att man knappt kan gå. Sen så är det ju inte så trevligt att känna sig uppblåst, bli gasig, känna sig konstig i magen, få begär efter en massa onyttiga saker, och blöda i en hel vecka heller.

     En till sak som är riktigt irriterande är bindor. Ingen är bekväm, och ingen sitter särskilt bra. Libresse är okej, men Always skaver och känns som en disksvamp. Dyrt är det också. De enda bindorna som inte kostar skjortan är ju ica basics bindor och sånt man köper på dollar store eller Lidl, men hur bra och bekväma är dem på en skala? Nej fy, inget är ju bra. Bara skit alltihop.

    Sen så har vi värktabletterna. För de som inte får så kraftiga värkar så är ju det här kanske inte ett så stort problem, men för oss andra är det ett helvete. Alvedon suger, Ipren är skrattretande, Treo spyr man av. Om man kombinerar så kan det bli lite bättre, men inte fan hjälper det. Sen så tar det lång tid innan det ens börjar verka, och om man tar tabletterna för sent,  well, sucks to be you, för då kommer det inte att hjälpa ett skit.

     Jag är grinig och svär som en sjöman. Hungrig är jag också, och uttråkad. Jag ska nog spendera resten av kvällen framför youtube med mina favorit let's-players, cola och nått gott att äta. Nu ska jag krypa ner till affären innan den stänger. Boktavligen krypa, för jag har så ont att jag knappt an stå, men cola det ska jag fanimig ha!

     Okej, idag händer det. Idag ska jag försöka röja upp i lägenheten och ta tag i saker som jag har lagt åt sidan alldeles för länge! Städa, diska, tvätta, vissa ärenden, och laga riktig mat! Jag har ätit alldeles för mycket skräpmat på senaste tiden, det är ett under att jag fortfarande nästan är underviktig, jag borde ju ha gått upp flera kilo. Jag skämtar inte, min kropp är konstig.. Jag känner mig inte särskilt smal, dock, men alla brukar säga att jag är smal som en sticka.

     Tillbaka till ämnet! Jag måste verkligen åtminstone försöka få ihop allting igen. Jag kan inte sova hela dagarna och vara uppe hela nätterna, hur kul det än må vara. Så jag ska försöka äta nyttigare, röra på mig mer, städa/tvätta/diska oftare, sluta köpa cola varje dag(!!!) och helt enkelt sluta lägga saker åt sidan. Nu vet jag att det här kanske inte kommer att gå så bra, men det måste bli förändring. Vafan, det är ju så att man får skämmas varje gång någon kommer på besök när lägenheten ser ut som den gör och man knappt har varken något gott att erbjuda, eller glas och bestick att ha till det jag bjuder.

     Ligger här i sängen utan att kunna sova, trots diverse piller. Jag har en massa tankar och funderingar som flyger runt i huvudet, så jag kommer att spama med lite inlägg om mina åsikter om lite slumpmässiga saker som flyger runt bland mina tankar.

     En sak som jag verkligen hatar är särskrivningar, och helt enkelt folk som inte kan skriva ordentligt. Det är ju helt okej och så om man kanske är liten, trött som fan, har dyslexi eller dylikt, men att vara 15-16 år och skriva som en efterbliven potatis är rakt av skrattretande.

     Om man t.ex driver en blogg och använder särskrivningar, felstavar ord gång på gång, inte använder punkter, kommatecken, frågetecken, och helt enkelt inte sätter ihop meningarna bra, så känns bloggen helt värdelös. Jag skiter då fullständigt i vad du skriver om, för du skriver så otroligt dåligt. Många bara rabblar på utan att bry sig det minsta om vad de skriver, hur de skriver, och om att utveckla sina tankar och åsikter. Ändå har de mage att klaga för att de inte har många läsare.

     Nu kommer någon säkert att smälla mig på käften och säga "vad spelar det för roll om man skriver dåligt eller inte, det är innehållet som räknas!" Ja, det är innehållet som är viktigast, men det är svårt att få fram ett bra innehåll när man för det första stavar fel hela tiden, för det andra använder särskrivningar och en massa förkortningar, och för det tredje bara babblar på och aldrig sätter punkt, komma eller något annat viktigt för att ge texten ett bra flyt. Dessutom så är de som skriver dåligt oftast äver dåliga på att bygga upp stämningen i texten och beröra läsaren. Ofta är många dessutom dåliga på att ens formulera något intressant i texten, t.ex en åsikt eller något, utan bara babblar på om sin dag på ett otroligt ointressant och babblande sätt. Nu är det ju också så att man faktiskt kan få allt att bli intressant, om man använder språket rätt. Jag ska ge er ett exempel!

     Okej, idag har du inte gjort någonting, förutom att äta en macka och gått ut med hunden. Här är två exempel på hur man kan skriva om detta:

    1. "okejj så i dag har ja typ inte jort nånting bara ätit en macka nu ska jah ut me hunden men vi hörs sen hejdå"

    2. "Idag åt jag världens godaste macka! (sedan beskriver du varför den var god, vad som var så bra, åsikter...)

     Okej, det där var ett extremt dåligt exempel, jag vet, men helt ärligt, vem här tyckte att exempel 1 var intressant överhuvudtaget? Berätta det gärna för mig. Jag håller i alla fall inte med dig en sekund.

     Min poäng med det här inlägget är att hur man skriver och vad man skriver om är viktigt, speciellt när man driver en blogg, för fan! En blogg handlar ju bara om texten i fråga! Rensa upp i språket, hitta något som du vill skriva om, och babbla inte. Gör det intressant. Beskriv dina tankar och åsikter. Argumentera!

     Det var allt för mig för ett tag. Jag är väl medveten om att jag inte är ett proffs själv, och har aldrig påstått det heller. Dessutom så är det här inläggget inte mitt bästa, men klockan är fyra på morgonen, och jag har åtminstone en åsikt att klämma ut, till skillnad från folk som bara skriver om ingenting med en massa vidriga fel i texten...

     I alla fall, jag ska inte klaga mer nu. Jag är trött och grinig, och gör något som jag själv hatar: babblar.

     En sak som kan vara ganska jobbigt är attvara täppt i näsan. Alla vet hur det är, och alla blir det någon gång. Vad gör man då? Jo, man använder nässpray. Då känns det bättre efter ett tag, och man kan andas igen, och slipper gå runt med munnen öppen och se lite efter ut. Sen så slutar den att verka, och så står man där igen, täppt som fan, kan inte andas, och flåsar som om man har sprungit upp och ner för 31 trappor. Så då tar man mer nässpray, täppan försvinner, men lik förbannat kommer den tillbaka efter några timmar igen, dock ännu värre än tidigare! Det brukar bli så när man sprayar och är förkyld; det hjälper ett tag, sen blir det flera gånger värre. Man fortsätter att spraya på för att det är alldeles för obehagligt att inte kunna andas ordentligt, man känner sig kvävd och instängd på något sätt. Tillslut blir man täppt även fast man inte är förkyld längre, och man använder nässpray varje dag och kväll för att kunna andas normalt. Det finns ett ämne i nässpray som gör det, förstår ni, vilket är jäkligt idiotiskt tycker jag. 

     Fy fan för nässpray. Som ni kanske har gissat så är jag beroende av det. Jag måste ta det varje kväll för att kunna andas och ine snarka under natten. På dagen försöker jag undvika det för att inte göra täppan ännu värre.

     En till sak som är beroendeframkallande är läppcerat, speciellt Lipsyl. Det är ett läppcerat som gör läpparna mjuka ett tag, men som efter ett tag torkar ut läpparna, och gör dem torrare och mer svidande än de var innan, vilket gör att man måste använda det igen, och så går det runt i en ond cirkel. Så unvik Lipsyl. Och nässpray som inte är saltlösning, har hört att de inte ger så grova sideffeker.

     Min mamma har pratat med mig om att hon vill lägga in mig hos bup, för att jag är labil, destruktiv, helt klart deprimerad, att jag inte kan ta hand om mig själv och att det skulle vara bra för mig. Hon kanske har rätt om det, att jag behöver mer hjälp än jag får. Samtidigt är jag rädd att jag inte får komma tillbaka till min egen lägenhet nå mer, och blir tvingad att bo hos min mamma igen även fast jag är utskriven. Jag vet inte.. Det känns bara så läskigt.. Och jag vill inte att någon ska ha koll på mig 24/7. Dessutom så skulle jag inte klara att vara utan mina spel och allt.

     Jag vet att jag inte är frisk, det är ju därför jag tar mediciner och mår som jag mår. Men aa.. Jag vill inte bli inlagd. Eller vill jag det? Jag vet inte, världen är förvirrande som fan. Vi får se hur det blir, om jag åker in så kommer jag säkert att skriva om det och förklara en del saker. Jag kommer definitivt att skriva mer om det här ämnet i framtiden, mer utförligt och allt det där.

     Det här inlägget är en aning förvirrat och jag skrev inge vidare bra, men men. Fråga gärna om ni vill veta något om mig, eller bara kommentera vad du vill. 

     Mitt dygn är ganska så fucked up ändå. Jag vaknar vid  5-6 på kvällen, sen kanske jag äter någonting, så som micromat, flingor eller något. Sen sätter jag mig vid datorn och kollar alla uppdateringar på diverse sidor. Sedan spriner jag eventuellt ner till ica för att köpa chips, cola och choklad till natten. När jag kommer hem igen är klockan kanske 9 på kvällen, och det är då jag brukar lägga colan på kylning medans jag tar en dusch och fräschar upp mig, borstar tänderna och allt det där.

     Efter duschen sätter jag mig vid datorn igen och spelar diverse spel i några timmar. Tröttnar jag på spelen så knäpper jag på tv:n ett tag, sedan kanske jag går ut och tar lite midsnattsluft. Strosar runt på stan mitt i natten, klättrar upp på murar och tak, kyrkogårdar, ni vet, ställen som man inte får eller kan vara på när det är ljust för att det är för mycket folk i närheten. Det är så jävla härligt att vara ute på natten. Jag känner mig så levande, på ett helt annat sätt än när det är dag. På natten kan man göra vad fan man vill, hur man vill.

     Efter ett par timmar går jag hem igen, sätter mig vid datorn eller tv:n och fortsätter äventyret bland drakar och demoner. Och i vissa spel, zombies. Älskar zombies. Jag brukar spela fram till 7-8 på morgonen, om jag inte dygnar, för då är jag uppe ett dygn till eller så. Sen så vaknar jag igen på kvällen, och då börjar det om!

    Innan jag fick mina sömnpiller så var jag uppe flera dagar i sträck, och sen sov ett dygn på raken, och så fortsatte det. Jag kunde verkligen inte sova, men jag tyckte ändå bäst om att vara uppepå natten, det har jag alltid tyckt.

     Anyways, ica stänger vid 9, så jag måste ner och fylla på förrådet med chips och cola, och sedan slänga mig in i duschen för att göra mig fräsch och redo för ännu en natt av lite udda "äventyr". Ni må tycka att jag är knäpp och tråkig, men det tycker inte jag!

     Kommentera och fråga gärna saker. Det är alltid trevligt när någon gör det! :)

     Jag var uppe hela natten och spelade olika mmorpg spel, bland annat RuneScape. Jag förstår inte varför folk inte tycker om RS, det är ju en av de bästa gratis rollspel som man inte behöver ladda ner för att kunna spela. Skaparna av spelet tar spelandet seriöst och finslipar det hela tiden. Världen som man rör sig i är stor, och det finns många olika uppdrag man kan göra, och dessutom så finns det väldigt mycket saker man kan ägna sig åt i spelet. Det jag menar är att spelet har en historia i grunden, men det är ett väldigt fritt spel, så man kan göra i princip vad man än själv tycker är roligt för att tjäna pengar och allt det där, utan att någon säger åt en vad man ska göra och hur man ska göra det. Så ja, det är ett väldigt underskattat spel, enligt mig.

     Nu blev det här ett ganska luddigt inlägg, för jag har just inte sovit mer än ett par timmar nu på morgonen, men det får ni stå ut med. Nu när jag har vilat upp mig ett tag så ska jag återvända till spelens värld, med drakar, troll, enhörningar, magi och demoner. Den världen är ju trots allt så mycket bättre än denna.

     Det var meningen att jag skulle träffa min över midsommar, men jag känner att det skulle vara alldeles för mycket begärt för tillfället. Jag vill inte ha med någon att göra på ett tag. Det enda jag vill göra är att sitta framför datorn med mina spel, kanske skriva lite då och då när jag känner för det, så jag tänker inte åka dit. Det blev hus i helvete när jag ringde till morsan och sa det; hon blev helt hysterisk över att jag ska vara hemma själv över midsommar, för det är ju årets höjdpunkt och allt det där. Vem bryr sig, jag tänker inte åka dit ändå.

     Jag förstår inte, vad är det som är så jävla fantastiskt med midsommar? Det enda man gör är att samla ihop hela släkten runt ett stort bord med samma mat man äter både vid jul och påsk, och ser på när alla vid bordet blir fulla och ännu mera odrägliga än vid nyktert tillstånd. Men midsommar som är så mysigt! Ja, det är ju hur mysigt som helst med fulla, oansvariga vuxna, högljudda gubbar och tanter, barn som skriker och springer runt, gamla släktingar som rycker och drar i mig, rör vid mig, och upprepar gång på gång de utjatade meningarna ''Vad stor du har blivit!" och "vad länge sen vi sågs!". Sen sitter man där vid bordet och tvingas äta buffémat som småbarn mest troligt har hostat på, och sedan sitta kvar och vänta på att de andra ska bli klara, vilket de aldrig blir, så man sitter där i timmar och väntar på att få gå därifrån. Jaa då, hur jävla mysigt som helst!

     Fyfan för midsommar. Vilket värdelöst påhitt. Nu kanske jag bara tycker så pga mitt syndrom, men så får det vara. Tyck att midsommar är årets höjdpunkt ni, jag bryr mig inte ett dugg om det, men tvinga inte mig att vara med på skiten. Gå iväg och sup och stoja ni, så sitter jag här med mina spel, så blir vi alla nöjda.